söndag 1 november 2009

Det var längesen

Jaha, i morse blev jag påmind av Teresia att jag faktiskt äger en blogg. Därför tänkte jag att det kanske är dags att uppdatera den.

Först av allt, snart firar jag och Teresia 1 år. Även om ett år kan tyckas långt så är det inget jämfört med hur många hur vi kommer spendera tillsammans. Dessutom har det gått väldigt fort och det gör mig ingenting om de kommande 3 åren också går väldigt fort. Jag börjar nämligen tröttna på plugget - redan. Det känns som att jag inte hinner med något annat än sådant som har med studier att göra. Nu när jag har gått på universitet ett tag så har jag haft tid att känna efter hur det passar mig, och jag måste faktiskt säga att det inte alls är min grej. Förstår inte varifrån en del människor får idén om att det är en rolig tid. Största problemet för min del är nog att kursen vi läser inte riktigt mött mina förväntningar: vi läser pedagogik men har hittills mest snuddat vid ämnet medan vi snarare har fokuserat på hur skolan och lärarens roll såg ut förr - inte alls särskilt mycket om sådan kunskap som känns nödvändig att ha som lärare.

Jag hoppas dock att det blir bättre snart, det är trots allt halva kursen kvar. Om inte så får jag väl härda ut till jag börjar läsa min inriktning och hoppas på att det blir bättre då åtminstone. Om det inte blir någon förbättring så vet jag inte vad jag ska göra. Har inte energi nog att ägna 3 år av mitt liv åt något jag inte trivs med - det har jag gjort alltför länge. Men men, nog för att jag låter väldigt pessimistisk, men mitt liv är inte så hemskt som det låter. Jag har ju som sagt Teresia!

På sistone har jag känt att jag faktiskt vill börja träna. Det vore skönt att göra något annat än att först plugga för att sedan komma hem och plugga mer innan man går och lägger sig och sover (tur att jag hinner träffa Teresia däremellan, ananrs skulle jag gå under). Det vore kul med innebandy eller kampsport eller något sådant. Problemet är väl att tiden känns knapp, och jag har inte direkt stora marginaler i budgeten heller. Dessutom är det tråkigt att börja i något lag helt själv.

För övrigt saknar jag att spela i band. Jag behöver verkligen få utlopp för min kreativitet...

Nåja. Nu har jag i alla fall skrivit lite. Hejdå

2 kommentarer:

  1. Aj lav ju så mutch!Jag ser fram emot att få leva med dig resten av mitt liv :) Jag skulle inte klara mig utan dig :) Jag hoppas också att du hittar någon/några som vill starta ett band med dig, jag tror att du skulle må bra av det :) PÖSS!

    SvaraRadera
  2. Haha Robin! Pedagogik kursen är inte alls pedagogisk... (sa jag itne det? o.o) Men det kommer gå bra! Av någon anledning så är tentorna inte heller sååå svåra, jag menar, jag klarade dem utan att behöva dö och då går det bättre för dig! :)

    SvaraRadera